Lilla Ceasar har blåsljud på hjärtat.
Förr var han en kraftig, modig (nja), vikingakatt som styrde och ställde i kvarteret (när inte Svarten var ute förstås..)!
Nu är han en skugga av sitt forna jag. Smal, liten och klen.
Som tur är orkar han tigga mat, ignorera skator och hoppa på dörrhandtaget än så länge!
På onsdag vankas nytt besök hos tant djurdoktorn för ultraljud och medicin om vi har tur.
Vi vill ju behålla vår tokiga misse länge än!!
Puss!
2 kommentarer:
Stackars misse. Hopas att det finns medicin så han blir bra igen.
Kram!
Nej...det är aldrig roligt när djuren inte mår bra.
Hoppas ni får hjälp så han lever många, många år till.
Kram
Skicka en kommentar